Roten till det onda

Jag har blivit blåst på allt för mycket kapital. Nej inte så jag satsat fel på aktier eller liknande utan för att jag haft allt för stor tillit och inte sett de signaler till tillit som jag tycker så här efteråt att jag borde ha sett.

Personen var min mentor och lärare och jag inser så  här efteråt att jag själv brast i min bedömning och förmåga att läsa andra människor. Jag klev in i en situation jag allt för många gånger tidigare varit i. Sveket som jag trott jag lärt mig att se och som jag själv tyvärr levererat till andra, drabbade mig själv igen även fast jag så många gånger sett det ske under min uppväxt. 

Denna gång handlade det inte enbart om ett känslomässigt svek utan även om ett stort materiellt svek. Känslan av att bli utnyttjad och känslan av förlust även av en vän. 

Jag vet att en del av det som skett är inte alls mitt egen utan ligger helt och hållet på den som svikit mig. Men jag förstår att en del av det som skett men även av det som sker, är mitt eget ansvar. Känslan av att inte se de tydliga signalerna och känslan av att jag tar till mig offrets karaktär. Sådant som jag fortfarande plågar mig med. 

Det finna en väg ur detta och jag inser intellektuellt att det handlar om att acceptera och att göra slut. 

Jag inser även att det finns en lång djup rot långt bak i mitt liv som skapat mina ibland återkommande förlustkänslor och jakt på stark tillit. 

Jag har hela mitt liv törstat efter sammanhang och efter att bli älskad. Jag har törsta efter bekräftelse och bli sedd. Priset har varit att kag offrat mig själv på många olika sätt.

Jag kan klandra min förövare men det sitter även ett litet barn i mig som skriker om och om igen efter att slutligen bli älskad. På den vägen har jag och tar chanser vilket jag för länge sett borde ha insett. Jag var där och jag fattade vuxna beslut men ibland genom det lilla barnet.

Det är inte sällan det jag gör eller det jag känner har en annan grund än det jag från början tror.

Tankar jag har och ställningstagande jag gör.

Känslor jag känner av kärlek, rädsla eller ilska. 

Rötter som jag behöver granska så jag inte allt för mycket stirrar mig blind på symtomet utan mer på orsaken.

Jag behöver förlåta mig själv och andras handlingar för jag inser att det är enda sättet att sluta skada mig själv.